jag är en väldigt känslig människa, jag överreagerar och tar saker på alldeles för stort allvar. jag har svårt för skämt och förstår mig sällan på sarkasm eller ironi även fast jag använder det extremt ofta själv. jag är rädd för att vara glad för jag vet att det inte håller i sig länge, ledsamthet är min alldagliga känsla och det är sällan jag känner mig okej. jag är trött på att ständigt behöva låtsas att må bra för att nöja andra, falsk lycka är den allra värsta sortens olycka. när du kommer till den punkten att du gör allt för att folk inte ska se hur trasig du är, det är då du börjar ifrågasätta livet. du börjar ifrågasätta hela din existens och det är något av det jobbigaste en människa kan genomlida. ingen förtjänar att känna att livet är en onödighet, ingen förutom jag. 

om jag hade möjligheten att ta all ledsamhet från varenda människa i hela världens så skulle jag göra det utan att tveka. bara tanken på att folk mår så pass dåligt att de längre inte vill finnas gör ont i mitt hjärta och jag skulle göra vad som helst för att få bort alla dåliga känslor från mänskligheten, även om det skulle innebära att jag vart tvungen att bära på allt. för helt ärligt, jag tror jag förtjänar det. jag vet inte varför, men jag känner skuld för den människa jag är och jag tycker att jag förtjänar all smärta i världen.

inte förtjänar någon som jag lycka.